Bettets inverkan är en viktig faktor att ta med när hästens välfärd diskuteras. För hårt tryck av bettet kan leda till allt från blåmärken i munnen till benförändringar i käken. Forskarna försöker komma på sätt att objektiv mäta hur häst och ryttare uppfattar det hela, bland annar genom att mäta tygelspänningen i olika situationer.
När tekniken med att mäta tygelspänning utvecklades gjordes en studie där en dressyrryttare på hög nivå fick rida och beskriva känslan i handen, samtidigt som forskarna registrerade den faktiska spänningen. Ryttaren beskrev stödet som jämnt och mjukt vilket inte alls stämde med registrerade data. Tygelspänningen varierade i takt med hästens rörelser - och ganska höga värden mättes upp under vissa stegmoment i trav och galopp.

Påverkar inte domarens bedömning
I en studie användes 30 hästar från tre kategorier; tävlingshästar på internationell nivå i dressyr eller fälttävlan, hästar på hobbynivå och hästar som används i ridskoleverksamhet. Hästarna reds i ett dressyrprogram där man mätte tygelspänning och hjärtfrekvens, samt filmade ritten. Inspelningarna visades för dressyrdomare på nationell och internationell nivå - och de poängsatte åtta olika punkter som exempelvis lätthet, framåtbjudning och hur hästen svarade på hjälperna.
Det var ingen skillnad mellan de olika kategorierna av hästar i vare sig hjärtfrekvens, tygelspänning eller beteenden som tydde på obehag. Det fanns inte heller något samband mellan tygelspänning eller hjärtfrekvens och de poäng som ekipaget fick av domarna, vilket var en av de saker man funderade över innan försöket. Ryttaren gav punkten lätthet lägre poäng ju mer tygelspänning som registrerades, men det sambandet fanns inte i domarens bedömning av lätthet.
Författarna skriver: "One explanation is that it is difficult to estimate the amount of pressure applied to the horse's mouth for an observer not riding the horse. A more likely explanation is that lightness is unfortunately not highly valued in modern dressage, which results in judges not being sufficiently trained to correctly assess this criterion."

Hästen lär sig att inte reagera
Ett problem med att testa hur hästar reagerar på tygelspänning är att hästarna kan ha lärt sig att det inte är någon idé att reagera på ett obehag i munnen, eftersom den typen av beteenden tidigare resulterat i bestraffning - eller åtminstone inte i någon lättnad i tygelspänningen. Danska forskare har försökt komma runt problemet och har börjat titta på hur unghästar reagerar på tygelspänning när de inte har haft bett i munnen tidigare. De använde sig av femton tvååriga danska varmblodsston och testade hur hårt de var beredda att dra i tyglarna för att nå foder i en hink.
Det fanns en tydlig koppling mellan tygelspänning och beteenden som tydde på obehag, exempelvis att gapa eller kasta med huvudet. Tvärtemot vad forskarna trodde så vande sig hästarna inte vid trycket i munnen utan drog hårdast i tyglarna dag ett av försöket, sedan backade de undan mer och ville inte sträcka lika mycket på halsen för att nå fodret.
Forskningen om bettets inverkan fortsätter och kan förhoppningsvis leda till ännu bättre ridning och nöjdare hästar.

Källa

Var tvungen att kopiera det jag just läste på Hippson. Tycker att det är ett viktigt ämne dät här med bett och inverkan.

Finns så många som bettslar fel eller har en alldeles för hård hand. (Jag kan även också bli hård i handen emellan åt och det är inte något jag tycker är bra utan jobbar varje dag för att få bort det). Om man tex har en stark häst så ska man inte ta mer i tyglarna för det hjälper inte utan då blir hästen bara starkare, men ska se till att rida fram den ordentligt och hitta sig själv.

Ibland kan man bli rätt skärrad av att stå och titta på framridning/framhoppning och se så många unga/gamla som sitter och sågar och sliter i sina hästar och ibland sitter dom även på kandar/starkare bett.

Till saken, ta gärna hjälp om ni är osäkra på bett och var försiktiga med era hästars munnar! Jag kollar regelbundet Håkans mun med hjälp att veterinär/hästtandläkare för att se så att allt står rätt till och att inte bettet eller min hand har gjort skada. Vet dock att det inte är många som kollar hästens mun ofta men det är lika viktigt som vi går till tandläkaren varje år, MER HÄSTTANDLÄKARE TACK.